[1] Kommen, låtom oss höja glädjerop till HERREN, jubel till vår frälsnings klippa.
[2] Låtom oss träda fram för hans ansikte med tacksägelse och höja jubel till honom med lovsånger.
[3] Ty HERREN är en stor Gud, en stor konung över alla gudar.
[4] Han har jordens djup i sin hand, och bergens höjder äro hans;
[5] hans är havet, ty han har gjort det, och hans händer hava danat det torra.
[6] Kommen, låtom oss tillbedja och nedfalla, låtom oss knäböja för HERREN, vår skapare.
[7] Ty han är vår Gud, och vi äro det folk som han har till sin hjord, vi äro får som stå under hans vård.
[8] O att I villen i dag höra hans röst! Förhärden icke edra hjärtan såsom i Meriba, såsom på Massas dag i öknen,
[9] där edra fäder frestade mig, där de prövade mig, fastän de hade sett mina verk.
[10] I fyrtio år var det släktet mig till leda, och jag sade: “De äro ett folk som far vilse med sitt hjärta, och de vilja icke veta av mina vägar.”
[11] Så svor jag då i min vrede: “De skola icke komma in i min vila.”