[1] För sångmästaren; en sång, en psalm. Höjen jubel till Gud, alla länder;
[2] lovsjungen hans namns ära, given honom ära och pris.
[3] Sägen till Gud: Huru underbara äro icke dina gärningar! För din stora makts skull visa dina fiender dig underdånighet.
[4] Alla länder skola tillbedja och lovsjunga dig; de skola lovsjunga ditt namn. Sela.
[5] Kommen och sen vad Gud har gjort; underbara äro hans gärningar mot människors barn.
[6] Han förvandlade havet till torrt land; till fots gingo de genom floden; då gladdes vi över honom.
[7] Genom sin makt råder han evinnerligen, hans ögon giva akt på hedningarna; de gensträviga må icke förhäva sig. Sela.
[8] Prisen, I folk, vår Gud, och låten hans lov ljuda högt;
[9] ty han har beskärt liv åt vår själ och har icke låtit vår fot vackla.
[10] Ty väl prövade de oss, o Gud, du luttrade oss, såsom silver luttras;
[11] du förde oss in i fängelse, du lade en tung börda på vår rygg;
[12] du lät människor fara fram över vårt huvud, vi måste gå genom eld och vatten. Men du har fört oss ut och vederkvickt oss.
[13] Så kommer jag då till ditt hus med brännoffer, jag vill infria mina löften till dig,
[14] dem till vilka mina låppar öppnade sig, och som min mun uttalade i min nöd.
[15] Brännoffer av feta får vill jag frambära åt dig, med offerånga av vädurar; jag vill offra både tjurar och bockar. Sela.
[16] Kommen och hören, så vill jag förtälja för eder, I alla som frukten Gud, vad han har gjort mot min själ.
[17] Till honom ropade jag med min mun, och lovsång var redan på min tunga.
[18] Om jag hade förehaft något orätt i mitt hjärta, så skulle Herren icke höra mig.
[19] Men Gud har hört mig, han har aktat på mitt bönerop.
[20] Lovad vare Gud, som icke har förkastat min bön eller vänt ifrån mig sin nåd!