[1] En psalm av David; till åminnelse.
[2] HERRE, straffa mig icke i din förtörnelse, och tukta mig icke i din vrede.
[3] Ty dina pilar hava träffat mig, och din hand drabbar mig.
[4] Det finnes intet helt på min kropp för din vredes skull, intet helbrägda i mina ben för min synds skull.
[5] Ty mina missgärningar gå mig över huvudet; såsom en svår börda äro de mig för tunga.
[6] Mina sår stinka och flyta för min dårskaps skull.
[7] Jag går krokig och mycket lutande; hela dagen går jag sörjande.
[8] Ty mina länder äro fulla av brand, och intet helt finnes på min kropp.
[9] Jag är vanmäktig och illa sönderslagen; jag klagar för mitt hjärtas jämmers skull.
[10] Herre, du känner all min trängtan, och min suckan är dig icke fördold.
[11] Mitt hjärta slår häftigt, min kraft har övergivit mig; mina ögons ljus, också det är borta.
[12] Mina vänner och fränder hålla sig fjärran ifrån min plåga, och mina närmaste hava ställt sig långt ifrån.
[13] Snaror lägga de ut, som stå efter mitt liv, och de som söka min ofärd tala vad fördärvligt är; på svek tänka de hela dagen.
[14] Men jag är lik en döv, som intet hör, och lik en stum, som icke upplåter sin mun;
[15] ja, jag är lik en man som intet hör, och som icke har något gensvar i sin mun.
[16] Se, på dig, HERRE, hoppas jag; du skall svara, Herre, min Gud.
[17] Ty jag fruktar att de annars få glädja sig över mig, att de skola förhäva sig över mig, när min fot vacklar.
[18] Ty jag är nära att falla, och min plåga är alltid inför mig;
[19] ja, jag måste bekänna min missgärning, och jag sörjer över min synd.
[20] Men mina fiender få leva och äro mäktiga, och många äro de som hata mig utan sak,
[21] de som löna gott med ont, och som stå mig emot, därför att jag far efter det goda.
[22] Övergiv mig icke, HERRE; min Gud, var icke långt ifrån mig.
[23] Skynda till min hjälp, Herre, du min frälsning.