[1] För sångmästaren; en psalm av David.
[2] Hör, o Gud, min röst, när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
[3] Fördölj mig för de ondas hemliga råd, för ogärningsmännens larmande hop;
[4] ty de vässa sina tungor likasom svärd, med bittra ord lägga de an såsom med pilar,
[5] för att i lönndom skjuta den ostrafflige; plötsligt skjuta de på honom, utan försyn.
[6] De befästa sig i sitt onda uppsåt, de orda om huru de skola lägga ut snaror; de säga: “Vem skulle se oss?”
[7] De tänka ut onda anslag: “Nu äro vi redo med det råd vi hava uttänkt!” Ja, djupa äro männens tankar och hjärtan.
[8] Då skjuter Gud dem; plötsligt sårar dem hans pil.
[9] De bringas på fall och få straff för sina tungors skull; var och en som ser dem rister huvudet.
[10] Och alla människor varda förskräckta; de förkunna vad Gud har gjort och förstå hans verk.
[11] Den rättfärdige skall glädja sig i HERREN och taga sin tillflykt till honom, och alla rättsinniga skola berömma sig.