[1] Av David. Lova HERREN, min själ, och allt det i mig är hans heliga namn.
[2] Lova HERREN, min själ, och förgät icke vad gott han har gjort,
[3] han som förlåter dig alla dina missgärningar och helar alla dina brister,
[4] han som förlossar ditt liv från graven och kröner dig med nåd och barmhärtighet,
[5] han som mättar ditt begär med sitt goda, så att du bliver ung på nytt såsom en örn.
[6] HERREN gör rättfärdighetens verk och skaffar rätt åt alla förtryckta.
[7] Han lät Mose se sina vägar, Israels barn sina gärningar.
[8] Barmhärtig och nådig är HERREN, långmodig och stor i mildhet.
[9] Han går icke ständigt till rätta och behåller ej vrede evinnerligen.
[10] Han handlar icke med oss efter våra synder och vedergäller oss icke efter våra missgärningar.
[11] Ty så hög som himmelen är över jorden, så väldig är hans nåd över dem som frukta honom.
[12] Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss.
[13] Såsom en fader förbarmar sig över barnen, så förbarmar sig HERREN över dem som frukta honom.
[14] Ty han vet vad för ett verk vi äro, han tänker därpå att vi äro stoft.
[15] En människas dagar äro såsom gräset, hon blomstrar såsom ett blomster på marken.
[16] När vinden går däröver, då är det icke mer, och dess plats vet icke mer därav.
[17] Men HERRENS nåd varar från evighet till evighet över dem som frukta honom, och hans rättfärdighet intill barnbarn,
[18] när man håller hans förbund och tänker på hans befallningar och gör efter dem.
[19] HERREN har ställt sin tron i himmelen, och hans konungavälde omfattar allt.
[20] Loven HERREN, I hans änglar, I starke hjältar, som uträtten hans befallning, så snart I hören ljudet av hans befallning.
[21] Loven HERREN, I alla hans härskaror, I hans tjänare, som uträtten hans vilja.
[22] Loven HERREN, I alla hans verk, varhelst hans herradöme är. Min själ, lova HERREN.