[1] För sångmästaren; “Fördärva icke”; en psalm, en sång av Asaf.
[2] Vi tacka dig, o Gud, vi tacka dig. Ditt namn är oss nära; man förtäljer dina under.
[3] “Om jag än bidar min tid, så dömer jag dock rätt.
[4] Om än jorden är i upplösning med alla som bo därpå, så håller dock jag dess pelare stadiga.” Sela.
[5] Jag säger till de övermodiga: “Varen icke övermodiga”, och till de ogudaktiga: “Upphöjen ej hornet.”
[6] Ja, upphöjen icke så högt edert horn, talen ej så hårdnackat vad fräckt är.
[7] Ty icke från öster eller väster, ej heller från bergsöknen kommer hjälpen;
[8] nej, Gud är den som dömer; den ene ödmjukar han, den andre upphöjer han.
[9] Ty en kalk är i HERRENS hand, den skummar av vin och är full av tillblandad dryck, och han skänker i därav; sannerligen, alla ogudaktiga på jorden måste dricka dess drägg i botten.
[10] Men jag skall förkunna det evinnerligen, jag skall lovsjunga Jakobs Gud.
[11] Och de ogudaktigas alla horn skall jag få hugga av; men den rättfärdiges horn skola varda upphöjda.