[1] Av David. HERREN är mitt ljus och min frälsning; för vem skulle jag frukta? HERREN är mitt livs värn; för vem skulle jag rädas?
[2] När de onda draga emot mig och vilja uppsluka mig, då stappla de själva och falla, mina motståndare och fiender.
[3] Om ock en här lägrar sig mot mig, så fruktar ändå icke mitt hjärta; om krig uppstår mot mig, så är jag dock trygg.
[4] Ett har jag begärt av HERREN, därefter traktar jag: att jag må få bo i HERRENS hus i alla mina livsdagar, för att skåda HERRENS ljuvlighet och betrakta hans tempel.
[5] Ty han döljer mig i sin hydda på olyckans dag, han beskärmar mig i sitt tjäll, han för mig upp på en klippa.
[6] Och nu skall mitt huvud resa sig över mina fiender runt omkring mig, och jag vill offra i hans hydda jublets offer, jag vill sjunga till HERRENS ära och lovsäga honom.
[7] Hör, o HERRE! Jag höjer min röst och ropar, var mig nådig och svara mig.
[8] Mitt hjärta förehåller dig ditt ord: “Söken mitt ansikte.” Ja, ditt ansikte, HERRE, söker jag;
[9] fördölj icke ditt ansikte för mig. Driv icke bort din tjänare i vrede, du som har varit min hjälp; förskjut mig icke, övergiv mig icke, du min frälsnings Gud.
[10] Nej, om än min fader och min moder övergiva mig, skall HERREN upptaga mig.
[11] Visa mig, HERRE, din väg, och led mig på en jämn stig, för mina förföljares skull.
[12] Överlämna mig icke åt mina ovänners vilja; ty mot mig uppstå falska vittnen och män som andas våld.
[13] Ja, jag tror förvisso att jag skall få se HERRENS goda i de levandes land.
[14] Förbida HERREN, var frimodig och oförfärad i ditt hjärta; ja, förbida HERREN.