[1] En psalm, en sång för sabbatsdagen.
[2] Det är gott att tacka HERREN och att lovsjunga ditt namn, du den Högste,
[3] att om morgonen förkunna din nåd, och när natten har kommit din trofasthet,
[4] med tiosträngat instrument och psaltare, med spel på harpa.
[5] Ty du gläder mig, HERRE, med dina gärningar; jag vill jubla över dina händers verk.
[6] Huru stora äro icke dina verk, o HERRE! Ja, övermåttan djupa äro dina tankar.
[7] En oförnuftig man besinnar det ej, och en dåre förstår icke sådant.
[8] Om ock de ogudaktiga grönska såsom gräs och ogärningsmännen blomstra allasammans, så sker det till fördärv för evig tid.
[9] Men du, HERRE, är hög evinnerligen.
[10] Ty se, dina fiender, HERRE, se, dina fiender förgås, alla ogärningsmännen bliva förströdda.
[11] Men mitt horn gör du högt såsom vildoxens; jag varder övergjuten med frisk olja.
[12] Och med lust får mitt öga skåda på mina förföljare och mina öron höra om de onda som resa sig upp mot mig.
[13] Den rättfärdige grönskar såsom ett palmträd, såsom en ceder på Libanon växer han till.
[14] Ja, sådana äro planterade i HERRENS hus; de grönska i vår Guds gårdar.
[15] Ännu när de bliva gamla, skjuta de skott, de frodas och grönska;
[16] så för att de skola förkunna att HERREN är rättfärdig, min klippa, han i vilken orätt icke finnes.