[1] För sångmästaren; av David; en psalm.
[2] Stadigt förbidade jag HERREN, och han böjde sig till mig och hörde mitt rop.
[3] Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur den djupa dyn; han ställde mina fötter på en klippa, han gjorde mina steg fasta;
[4] han lade i min mun en ny sång, en lovsång till vår Gud. Det skola många se och varda häpna, och skola förtrösta på HERREN.
[5] Säll är den man som sätter sin förtröstan till HERREN; och icke vänder sig till dem som äro stolta och vika av i lögn.
[6] Stora äro de under du har gjort, HERRE, min Gud, och de tankar du har tänkt för oss; dig är intet likt. Jag ville förkunna dem och tala om dem, men de stå icke till att räkna.
[7] Till slaktoffer och spisoffer har du icke behag—öppna öron har du givit mig—brännoffer och syndoffer begär du icke.
[8] Därför säger jag: “Se, jag kommer; i bokrullen är skrivet vad jag skall göra.
[9] Att göra din vilja, min Gud, är min lust, och din lag är i mitt hjärta.”
[10] Jag bådar glädje, jag förkunnar din rättfärdighet i den stora församlingen; se, jag tillsluter icke mina läppar; du, HERRE, vet det.
[11] Din rättfärdighet fördöljer jag icke i mitt hjärta, om din trohet och din frälsning talar jag; jag förtiger icke din nåd och din trofasthet för den stora församlingen.
[12] Du, HERRE, skall icke tillsluta din barmhärtighet för mig; din nåd och din trofasthet må alltid bevara mig.
[13] Ty lidanden omvärva mig, flera än jag kan räkna; mina missgärningar hava tagit mig fatt, så att jag icke kan se; de äro flera än håren på mitt huvud, och mitt mod har övergivit mig.
[14] Värdes, o HERRE, rädda mig; HERRE, skynda till min hjälp.
[15] Må alla de komma på skam och varda utskämda, som stå efter mitt liv för att förgöra det; må de vika tillbaka och blygas, som önska min ofärd.
[16] Må de häpna i sin skam, som säga till mig: “Rätt så, rätt så!”
[17] Men alla de som söka dig må fröjdas och vara glada i dig; de som åstunda din frälsning säge alltid: “Lovad vare HERREN!”
[18] Är jag ock betryckt och fattig, Herren sörjer dock för mig. Min hjälp och min befriare är du; min Gud, dröj icke.