[1] För sångmästaren; av HERRENS tjänare David.
[2] I mitt hjärta betänker jag vad synden säger till den ogudaktige, till den för vilkens ögon Guds fruktan ej finnes.
[3] Den intalar ju honom vad som är behagligt i hans ögon: att man icke skall finna hans missgärning och hata den.
[4] Hans muns ord äro fördärv och svek; han vill icke göra vad förståndigt och gott är.
[5] Fördärv tänker han ut på sitt läger, han träder på den väg som icke är god; han skyr icke för något ont.
[6] HERRE, upp i himmelen räcker din nåd, och din trofasthet allt upp till skyarna.
[7] Din rättfärdighet är såsom väldiga berg, dina rätter såsom det stora havsdjupet; både människor och djur hjälper du, HERRE.
[8] Huru dyrbar är icke din nåd, o Gud! Människors barn hava sin tillflykt under dina vingars skugga.
[9] De varda mättade av ditt hus’ rika håvor, och av din ljuvlighets ström giver du dem att dricka.
[10] Ty hos dig är livets källa, i ditt ljus se vi ljus.
[11] Låt din nåd förbliva över dem som känna dig och din rättfärdighet över de rättsinniga.
[12] Låt icke de högmodigas fot komma över mig eller de ogudaktigas hand driva mig bort.
[13] Ja, där ligga ogärningsmännen fallna; de äro nedstötta och kunna icke mer resa sig.