[1] Icke åt oss, HERRE, icke åt oss, utan åt ditt namn giv äran, för din nåds, för din sannings skull.
[2] Varför skulle hedningarna få säga: “Var är nu deras Gud?”
[3] Vår Gud är ju i himmelen; han kan göra allt vad han vill.
[4] Men deras avgudar äro silver och guld, verk av människohänder.
[5] De hava mun och tala icke, de hava ögon och se icke,
[6] de hava öron och höra icke, de hava näsa och lukta icke.
[7] Med sina händer taga de icke, med sina fötter gå de icke; de hava intet ljud i sin strupe.
[8] De som hava gjort dem skola bliva dem lika, ja, alla som förtrösta på dem.
[9] I av Israel, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
[10] I av Arons hus, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
[11] I som frukten HERREN*, förtrösten på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld.
[12] HERREN har tänkt på oss, han skall välsigna, han skall välsigna Israels hus, han skall välsigna Arons hus,
[13] han skall välsigna dem som frukta HERREN, de små såväl som de stora.
[14] Ja, HERREN föröke eder, seder själva och edra barn.
[15] Varen välsignade av HERREN, av honom som har gjort himmel och jord.
[16] Himmelen är HERRENS himmel, och jorden har han givit åt människors barn.
[17] De döda prisa icke HERREN, ingen som har farit ned i det tysta.
[18] Men vi, vi skola lova HERREN från nu och till evig tid. Halleluja!