[1] För sångmästaren, till Mahalát; en sång av David.
[2] Dårarna säga i sina hjärtan: “Det finnes ingen Gud.” Fördärv och styggelse är deras onda verk; ingen finnes, som gör vad gott är.
[3] Gud skådar ned från himmelen på människors barn, för att se om det finnes någon förståndig, någon som söker Gud.
[4] Nej, alla hava de avfallit, allasammans äro de fördärvade; ingen finnes, som gör vad gott är, det finnes icke en enda.
[5] Hava de då intet fått förnimma, dessa ogärningsmän, dessa som uppäta mitt folk, likasom åte de bröd, och som icke åkalla Gud?
[6] Jo, där överföll dem förskräckelse, varest intet förskräckligt var; ty Gud förströdde deras ben, när de lägrade sig mot dig. Så lät du dem komma på skam, ja, Gud förkastade dem.
[7] Ack att från Sion komme frälsning för Israel! När Gud vill åter upprätta sitt folk, då skall Jakob fröjda sig, då skall Israel vara glad.