[1] Tacken HERREN, åkallen hans namn, gören hans gärningar kunniga bland folken.
[2] Sjungen till hans ära, lovsägen honom, talen om alla hans under.
[3] Berömmen eder av hans heliga namn; glädje sig av hjärtat de som söka HERREN.
[4] Frågen efter HERREN och hans makt, söken hans ansikte beständigt.
[5] Tänken på de underbara verk som han har gjort, på hans under och hans muns domar,
[6] I Abrahams, hans tjänares, säd, I Jakobs barn, hans utvalda.
[7] Han är HERREN, vår Gud; över hela jorden gå hans domar.
[8] Han tänker evinnerligen på sitt förbund, intill tusen släkten på vad han har stadgat,
[9] på det förbund han slöt med Abraham och på sin ed till Isak.
[10] Han fastställde det för Jakob till en stadga, för Israel till ett evigt förbund;
[11] han sade: “Åt dig vill jag giva Kanaans land, det skall bliva eder arvedels lott.”
[12] Då voro de ännu en liten hop, de voro ringa och främlingar därinne.
[13] Och de vandrade åstad ifrån folk till folk, ifrån ett rike bort till ett annat.
[14] Han tillstadde ingen att göra dem skada, han straffade konungar för deras skull:
[15] “Kommen icke vid mina smorda, och gören ej mina profeter något ont.”
[16] Och när han bjöd hungersnöd komma över landet och fördärvade allt deras livsuppehälle,
[17] då sände han åstad en man framför dem: Josef blev såld till träl.
[18] Man slog hans fötter i bojor, i järn fick han ligga fjättrad,
[19] till den tid då hans ord uppfylldes, då HERRENS tal bevisade hans oskuld.
[20] Då sände konungen och lät släppa honom lös, folkens behärskare gav honom fri.
[21] Han satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom;
[22] han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet.
[23] Och Israel kom till Egypten, Jakob blev en gäst i Hams land.
[24] Och HERREN gjorde sitt folk mycket fruktsamt och mäktigare än dess ovänner voro,
[25] de vilkas hjärtan han vände till att hata hans folk, till att lägga onda råd mot hans tjänare.
[26] Han sände Mose, sin tjänare, och Aron, som han hade utvalt.
[27] De gjorde hans tecken ibland dem och under i Hams land.
[28] Han sände mörker och lät allt bliva mörkt; och de stodo icke emot hans ord.
[29] Han förvandlade deras vatten till blod och lät så deras fiskar dö.
[30] Deras land kom att vimla av paddor, ända in i deras konungars kamrar.
[31] Han bjöd, och flugsvärmar kommo, mygg i hela deras land.
[32] Han gav dem hagel för regn, eldslågor sände han i deras land.
[33] Och han slog deras vinträd och fikonträd och bröt sönder träden i deras land.
[34] Han bjöd, och gräshoppor kommo, och gräsmaskar i tallös mängd.
[35] De åto upp alla örter i deras land, de åto upp frukten på deras mark.
[36] Och han slog allt förstfött i deras land, förstlingen av all deras kraft.
[37] Så förde han dem ut, med silver och guld, och i hans stammar var ingen som stapplade.
[38] Egyptierna gladde sig, när de drogo ut; ty förskräckelse för Israel hade fallit över dem.
[39] Han bredde ut ett moln till skygd, och en eld för att lysa om natten.
[40] De begärde, då lät han vaktlar komma, och med bröd från himmelen mättade han dem.
[41] Han öppnade klippan, och vatten flödade; det gick genom öknen såsom en ström.
[42] Ty han tänkte på sitt heliga ord, på sin tjänare Abraham.
[43] Så förde han ut sitt folk med fröjd, med jubel dem som han hade utvalt.
[44] Han gav åt dem hedningarnas länder, och folkens förvärv fingo de till besittning,
[45] för att de skulle hålla hans stadgar och taga hans lagar i akt. Halleluja!