[1] En sång av esraiten Etan.
[2] Jag vill sjunga om HERRENS nådegärningar evinnerligen; jag vill låta min mun förkunna din trofasthet, från släkte till släkte.
[3] Ja, jag säger: För evig tid skall nåd byggas upp; i himmelen, där befäster du din trofasthet.
[4] “Jag har slutit ett förbund med min utvalde, med ed har jag lovat min tjänare David:
[5] ‘Jag skall befästa din säd för evig tid och bygga din tron från släkte till släkte.’” Sela.
[6] Av himlarna prisas dina under, o HERRE, och i de heligas församling din trofasthet.
[7] Ty vilken i skyn kan liknas vid HERREN, vilken bland Guds söner kan aktas lik HERREN?
[8] Ja, Gud är mycket förskräcklig i de heligas råd och fruktansvärd utöver alla som äro omkring honom.
[9] HERRE, härskarornas Gud, vem är dig lik? Stark är HERREN; och din trofasthet är runt omkring dig.
[10] Du är den som råder över havets uppror; när dess böljor resa sig, stillar du dem.
[11] Du krossade Rahab, så att han låg lik en slagen; med din mäktiga arm förströdde du dina fiender.
[12] Din är himmelen, din är ock jorden; du har grundat jordens krets med allt vad därpå är.
[13] Norr och söder, dem har du skapat; Tabor och Hermon jubla i ditt namn.
[14] Du har en arm med hjältekraft, mäktig är din hand, hög är din högra hand.
[15] Rättfärdighet och rätt äro din trons fäste, nåd och sanning stå inför ditt ansikte.
[16] Saligt är det folk som vet vad jubel är, de som vandra, o HERRE, i ditt ansiktes ljus.
[17] I ditt namn fröjda de sig alltid, och genom din rättfärdighet upphöjas de.
[18] Ty du är deras starkhet och prydnad, och genom din nåd upphöjer du vårt horn.
[19] Ty han som är vår sköld tillhör HERREN, vår konung tillhör Israels Helige.
[20] På den tiden talade du i en syn till dina fromma och sade: “Jag har lagt hjälp i en hjältes hans, jag har upphöjt en yngling ur folket.
[21] Jag har funnit min tjänare David och smort honom med min helig olja.
[22] Min hand skall stadigt vara med honom, och min arm skall styrka honom.
[23] Ingen fiende skall oförtänkt komma över honom, och ingen orättfärdig skall förtrycka honom;
[24] nej, jag skall krossa hans ovänner framför honom, och jag skall hemsöka dem som hata honom.
[25] Min trofasthet och min nåd skola vara med honom, och i mitt namn skall hans horn varda upphöjt.
[26] Jag skall lägga havet under hans hand och strömmarna under hans högra hand.
[27] Han skall kalla mig så: ‘Du min fader, min Gud och min frälsnings klippa.’
[28] Ja, jag skall göra honom till den förstfödde, till den högste bland konungarna på jorden.
[29] Jag skall bevara min nåd åt honom evinnerligen, och mitt förbund med honom skall förbliva fast.
[30] Jag skall låta hans säd bestå till evig tid, och hans tron, så länge himmelen varar.
[31] Om hans barn övergiva min lag och icke vandra efter mina rätter,
[32] om de bryta mot mina stadgar och icke hålla mina bud,
[33] då skall jag väl hemsöka deras överträdelse med ris och deras missgärning med plågor,
[34] men min nåd skall jag ej taga ifrån honom, och jag skall icke svika i trofasthet.
[35] Jag skall icke bryta mitt förbund, och vad mina läppar hava talat skall jag ej förändra.
[36] En gång har jag svurit det vid min helighet, och mitt löfte till David skall jag icke bryta.
[37] Hans säd skall förbliva evinnerligen och hans tron inför mig så länge som solen;
[38] såsom månen skall den bestå evinnerligen. Och trofast är vittnet i skyn.” Sela.
[39] Men nu har du förkastat och förskjutit din smorde och handlat i vrede mot honom.
[40] Du har upplöst förbundet med din tjänare, du har oskärat hans krona och kastat den ned till jorden.
[41] Du har brutit ned alla hans murar, du har gjort hans fästen till spillror.
[42] Alla som gå vägen fram plundra honom, han har blivit till smälek för sina grannar.
[43] Du har upphöjt hans ovänners högra hand och berett alla hans fiender glädje.
[44] Ja, du har låtit hans svärdsegg vika tillbaka och icke hållit honom uppe i striden.
[45] Du har gjort slut på hans glans och slagit hans tron till jorden.
[46] Du har förkortat hans ungdoms dagar, du har höljt honom med skam. Sela.
[47] Huru länge, o HERRE, skall du så alldeles fördölja dig? Huru länge skall din vrede brinna såsom eld?
[48] Tänk på huru kort mitt liv varar, och huru förgängliga du har skapat alla människors barn.
[49] Ty vilken är den man som får leva och undgår att se döden? Vem räddar din själ från dödsrikets våld? Sela.
[50] Herre, var äro din forna nådegärningar, vad du lovade David med ed i din trofasthet.
[51] Tänk, Herre, på dina tjänares smälek, på vad jag måste fördraga av alla de många folken;
[52] tänk på huru dina fiender smäda, o HERRE, huru de smäda din smordes fotspår. ——
[53] Lovad vare HERREN evinnerligen! Amen, Amen.