[1] En psalm av David, när han var i Juda öken.
[2] Gud, du är min Gud, bittida söker jag dig; min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig, i ett torrt land, som försmäktar utan vatten.
[3] Så skådar jag nu efter dig i helgedomen, för att få se din makt och ära.
[4] Ty din nåd är bättre än liv; mina läppar skola prisa dig.
[5] Så skall jag då lova dig, så länge jag lever; i ditt namn skall jag upplyfta mina händer.
[6] Min själ varder mättad såsom av märg och fett; och med jublande läppar lovsjunger min mun,
[7] när jag kommer ihåg dig på mitt läger och under nattens väkter tänker på dig.
[8] Ty du är min hjälp, och under dina vingars skumma jublar jag.
[9] Min själ håller sig intill dig; din högra hand uppehåller mig.
[10] Men dessa som stå efter mitt liv och vilja fördärva det, de skola fara ned i jordens djup.
[11] De skola givas till pris åt svärdet, rovdjurs byte skola de varda.
[12] Men konungen skall glädja sig i Gud; berömma sig skall var och en som svär vid honom, ty de lögnaktigas mun skall varda tillstoppad.