[1] För sångmästaren, efter “Liljor”; ett vittnesbörd; av Asaf; en psalm.
[2] Lyssna, du Israels herde, du som leder Josef såsom din hjord; du som tronar på keruberna, träd fram i glans.
[3] Låt din makt vakna upp till att gå framför Efraim och Benjamin och Manasse, och kom till vår frälsning.
[4] Gud, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
[5] HERRE Gud Sebaot, huru länge skall du vredgas vid ditt folks bön?
[6] Du har låtit dem äta tårebröd och givit dem tårar att dricka i fullt mått.
[7] Du gör oss till ett trätoämne för våra grannar, och våra fiender bespotta oss.
[8] Gud Sebaot, upprätta oss, och låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.
[9] Ett vinträd flyttade du från Egypten, du förjagade hedningarna och planterade det.
[10] Du röjde rum för det, och det slog rötter och uppfyllde landet.
[11] Bergen blevo betäckta av dess skugga och Guds cedrar av dess rankor;
[12] det utbredde sina revor ända till havet och sina telningar intill floden.
[13] Varför har du då brutit ned dess hägnad, så att alla vägfarande riva till sig därav?
[14] Vildsvinet från skogen frossar därpå, och djuren på marken äta därav.
[15] Gud Sebaot, vänd åter, skåda ned från himmelen och se härtill, och låt dig vårda om detta vinträd.
[16] Skydda trädet som din högra hand har planterat, och den son som du har fostrat åt dig.
[17] Det är förbränt av eld och kringhugget; för ditt ansiktes näpst förgås de.
[18] Håll din hand över din högra hands man, över den människoson som du har fostrat åt dig.
[19] Då skola vi icke vika ifrån dig; behåll oss vid liv, så skola vi åkalla ditt namn.
[20] HERRE Gud Sebaot, upprätta oss; låt ditt ansikte lysa, så att vi varda frälsta.