[1] En sång av David, som han sjöng till HERREN för benjaminiten Kus’ ords skull.
[2] HERRE, min Gud, till dig tager jag min tillflykt; fräls mig från alla mina förföljare och rädda mig,
[3] så att de icke, såsom lejon, sönderslita min själ och rycka bort henne utan räddning.
[4] HERRE, min Gud, har jag gjort sådant, och är orätt i mina händer,
[5] har jag med ont vedergällt ned som höll frid med mig eller plundrat den som var min ovän utan sak,
[6] så förfölje fienden min själ och tage henne fatt och trampe mitt liv till jorden och lägge min ära* i stoftet. Sela.
[7] Stå upp, HERRE, i din vrede, res dig mot mina ovänners raseri och vakna upp till min hjälp, du som har påbjudit dom.
[8] Må folkens församling omgiva dig, och må du över den vända åter till höjden.
[9] HERREN håller dom över folken; skaffa mig rätt, HERRE, efter min rättfärdighet och ostrafflighet.
[10] Låt de ogudaktigas ondska få en ände, men håll den rättfärdige vid makt; ty du, som prövar hjärtan och njurar, är en rättfärdig Gud.
[11] Min sköld är i Guds hand; han frälsar de rättsinniga.
[12] Gud är en rättfärdig domare och en Gud som dagligen vredgas.
[13] Om någon icke vill omvända sig, så vässer han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo;
[14] och han riktar mot honom dödande skott, sina pilar gör han brinnande.
[15] Se, denne är i födsloarbete med fördärv, han går havande med olycka, men han föder ett intet.
[16] Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav som han gräver.
[17] Den olycka han tänkte vålla vänder tillbaka på hans huvud, och över hans hjässa kommer hans ondska.
[18] Jag vill tacka HERREN efter hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.