[1] För sångmästaren; en psalm av David.
[2] Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;
[3] den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;
[4] det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.
[5] De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;
[6] och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.
[7] Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.
[8] HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.
[9] HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.
[10] HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.
[11] De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.
[12] Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.
[13] Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.
[14] Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.
[15] Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.