[1] En sång av Asaf. Varför, o Gud, har du så alldeles förkastat oss, varför ryker din vredes eld mot fåren i din hjord?
[2] Tänk på din menighet, som du i fordom tid förvärvade, som du förlossade, till att bliva din arvedels stam; tänk på Sions berg, där du har din boning.
[3] Vänd dina steg till den plats där evig förödelse råder; allt har ju fienden fördärvat i helgedomen.
[4] Dina ovänner hava skränat inne i ditt församlingshus, de hava satt upp sina tecken såsom rätta tecken.
[5] Det var en syn, såsom när man höjer yxor mot en tjock skog.
[6] Och alla dess snidverk hava de nu krossat med yxa och bila.
[7] De hava satt eld på din helgedom och oskärat ända till grunden ditt namns boning.
[8] De hava sagt i sina hjärtan: “Vi vilja alldeles kuva dem.” Alla Guds församlingshus hava de bränt upp här i landet.
[9] Våra tecken se vi icke; ingen profet finnes mer, och hos oss är ingen som vet för huru länge.
[10] Huru länge, och Gud, skall ovännen få smäda och fienden oavlåtligen få förakta ditt namn?
[11] Varför håller du tillbaka din hand, din högra hand? Drag den fram ur din barm och förgör dem.
[12] Gud, du är ju min konung av ålder, du är den som skaffar frälsning på jorden.
[13] Det var du som delade havet genom din makt; du krossade drakarnas huvuden mot vattnet.
[14] Det var du som bräckte Leviatans huvuden och gav honom till mat åt öknens skaror.
[15] Det var du som lät källa och bäck bryta fram; du lät ock starka strömmar uttorka.
[16] Din är dagen, din är ock natten, du har berett ljuset och solen.
[17] Det är du som har fastställt alla jordens gränser; sommar och vinter äro skapade av dig.
[18] Så tänk nu på huru fienden smädar HERREN, och huru ett dåraktigt folk föraktar ditt namn.
[19] Lämna ej ut åt vilddjuren din turturduvas själ; förgät icke för alltid dina betrycktas liv.
[20] Tänk på förbundet; ty i landets smygvrår finnes fullt upp av våldsnästen.
[21] Låt icke den förtryckte vika tillbaka med blygd, låt den betryckte och den fattige lova ditt namn.
[22] Stå upp, o Gud; utför din sak. Betänk huru du varder smädad hela dagen av dåren.
[23] Glöm icke bort dina ovänners rop, dina motståndares larm, som alltjämt höjes.