[1] En sång, en psalm av Koras söner.
[2] Stor är HERREN och högt lovad, i vår Guds stad, på sitt heliga berg.
[3] Skönt höjer det sig, hela jordens fröjd, berget Sion längst uppe i norr, den store konungens stad.
[4] Gud har i dess palatser gjort sig känd såsom ett värn.
[5] Ty se, konungarna församlade sig, tillhopa drogo de fram.
[6] De sågo det, då häpnade de; de förskräcktes, de flydde.
[7] Bävan grep dem där, ångest lik en barnaföderskas.
[8] Så krossar du Tarsis-skepp med östanvinden.
[9] Såsom vi hade hört, så fingo vi se det, i HERREN Sebaots stad, i vår Guds stad; Gud håller den vid makt till evig tid. Sela.
[10] Vi tänka, o Gud, på din nåd, när vi stå i ditt tempel.
[11] Såsom ditt namn, o Gud, så når ock ditt lov intill jordens ändar; din högra hand är full av rättfärdighet.
[12] Sions berg glädje sig, Juda döttrar fröjde sig, för dina domars skull.
[13] Gån omkring Sion och vandren runt därom, räknen dess torn;
[14] given akt på dess murar, skriden genom dess palatser, så att I kunnen förtälja därom för ett kommande släkte.
[15] Ty sådan är Gud, vår Gud, alltid och evinnerligen; intill döden skall han ledsaga oss.