<Psalm 120

[1] En vallfartssång. Jag ropar till HERREN i min nöd, och han svarar mig.

[2] HERRE, rädda min själ från lögnaktiga läppar, från en falsk tunga.

[3] Varmed bliver du lönad, både nu och allt framgent, du falska tunga?

[4] Jo, med en våldsverkares skarpa pilar och med glödande ginstkol.

[5] Ve mig, att jag måste dväljas i Meseks land och bo ibland Kedars hyddor!

[6] Länge nog har min själ måst bo ibland dem som hata friden.

[7] Jag själv håller frid, men säger jag blott ett ord, äro de redo till strid.