[1] För sångmästaren, efter “Morgonrodnadens hind”; en psalm av David.
[2] Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig? Jag brister ut och klagar, men min frälsning är fjärran.
[3] Men Gud, jag ropar om dagen, men du svarar icke, så ock om natten, men jag får ingen ro.
[4] Och dock är du den Helige, den som tronar på Israels lovsånger.
[5] På dig förtröstade våra fäder; de förtröstade, och du räddade dem.
[6] Till dig ropade de och blevo hulpna; på dig förtröstade de och kommo icke på skam.
[7] Men jag är en mask, och icke en människa, till smälek bland män, föraktad av folket.
[8] Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet:
[9] “Befall dig åt HERREN! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom.”
[10] Ja, det var du som hämtade mig ut ur moderlivet och lät mig vila trygg vid min moders bröst.
[11] På dig är jag kastad allt ifrån modersskötet; du är min Gud allt ifrån min moders liv.
[12] Var icke långt ifrån mig, ty nöd är nära, och det finnes ingen hjälpare.
[13] Tjurar i mängd omgiva mig, Basans oxar omringa mig.
[14] Såsom glupande och rytande lejon spärrar man upp gapet mot mig.
[15] Jag är lik vatten som utgjutes, alla mina leder hava skilts åt; mitt hjärta är såsom vax, det smälter i mitt liv.
[16] Min kraft är förtorkad och lik en lerskärva, min tunga låder vid min gom, och du lägger mig i dödens stoft.
[17] Ty hundar omgiva mig; de ondas hop har kringränt mig, mina händer och fötter hava de genomborrat.
[18] Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig.
[19] De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.
[20] Men du, HERRE, var icke fjärran; du min starkhet, skynda till min hjälp.
[21] Rädda min själ från svärdet, mitt liv ur hundarnas våld.
[22] Fräls mig från lejonets gap. Ja, du bönhör mig och räddar mig undan vildoxarnas horn.
[23] Då skall jag förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig:
[24] I som frukten HERREN, loven honom; ären honom, alla Jakobs barn, och bäven för honom, alla Israels barn.
[25] Ty han föraktade icke den betrycktes elände och höll det icke för en styggelse; han fördolde icke sitt ansikte för honom, och när han ropade, lyssnade han till honom.
[26] Genom dig skall min lovsång ljuda i den stora församlingen; mina löften får jag infria inför dem som frukta honom.
[27] De ödmjuka skola äta och bliva mätta, de som söka HERREN skola få lova honom; ja, edra hjärtan skola leva evinnerligen.
[28] Alla jordens ändar skola betänka det och omvända sig till HERREN. Hedningarnas alla släkter skola tillbedja inför dig.
[29] Ty riket är HERRENS, och han råder över hedningarna.
[30] Ja, alla mäktiga på jorden skola äta och tillbedja; inför honom skola knäböja alla de som måste fara ned i graven, de som icke kunna behålla sin själv vid liv.
[31] Kommande ättled skola tjäna honom; man skall förtälja om Herren för ett annat släkte.
[32] Man skall träda upp och förkunna hans rättfärdighet, ja, bland folk som skola födas att han har gjort det.