<Psalm 129

[1] En vallfartssång. Mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom—så säge Israel—

[2] mycken nöd hava de vållat mig allt ifrån min ungdom, dock blevo de mig ej övermäktiga.

[3] På min rygg hava plöjare plöjt och dragit upp långa fåror.

[4] Men HERREN är rättfärdig och har huggit av de ogudaktigas band.

[5] De skola komma på skam och vika tillbaka, så många som hata Sion.

[6] De skola bliva lika gräs på taken, som vissnar, förrän det har vuxit upp;

[7] ingen skördeman fyller därmed sin hand, ingen kärvbindare sin famn,

[8] och de som gå där fram kunna icke säga: “HERRENS välsignelse vare över eder! Vi välsigna eder i HERRENS namn.”