[1] En bön av David. HERRE, böj till mig ditt öra och svara mig, ty jag är betryckt och fattig.
[2] Bevara min själ, ty jag är from; du min Gud, fräls din tjänare, som förtröstar på dig.
[3] Var mig nådig, o Herre, ty hela dagen ropar jag till dig.
[4] Gläd din tjänares själ, ty till dig, Herre, upplyfter jag min själ.
[5] Ty du, o Herre, är god och förlåtande och stor i nåd mot alla som åkalla dig.
[6] Lyssna, HERRE, till mitt bedjande, och akta på mina böners ljud.
[7] På min nöds dag åkallar jag dig, ty du skall svara mig.
[8] Ingen är dig lik bland gudarna, Herre, och intet är såsom dina verk.
[9] Hedningarna, som du har gjort, skola alla komma och tillbedja inför dig, Herre, och skola ära ditt namn.
[10] Ty du är stor, och du gör stora under; du allena är Gud.
[11] Visa mig, HERRE, din väg; jag vill vandra i din sanning. Behåll mitt hjärta vid det ena att jag fruktar ditt namn.
[12] Då vill jag tacka dig, Herre, min Gud, av allt mitt hjärta och ära ditt namn evinnerligen;
[13] ty din nåd är stor över mig, och du räddar min själ ur dödsrikets djup.
[14] Gud, fräcka människor hava rest sig upp mot mig, och våldsverkarnas hop står efter mitt liv; de hava icke dig för ögonen.
[15] Men du, Herre, är en barmhärtig och nådig Gud, långmodig och stor i mildhet och trofasthet.
[16] Vänd dig till mig och var mig nådig, giv åt din tjänare din makt, och fräls din tjänarinnas son.
[17] Gör ett tecken med mig, så att det går mig väl; och må de som hata mig se med blygd att du, o HERRE, hjälper mig och tröstar mig.