[1] För sångmästaren, till Seminít; en psalm av David.
[2] Fräls, HERRE; ty de fromma äro borta, de trogna äro försvunna ifrån människors barn.
[3] De tala lögn, den ene med den andre; med hala läppar tala de, och med dubbelt hjärta.
[4] HERREN utrote alla hala läppar, den tunga som talar stora ord,
[5] dem som säga: “Genom vår tunga äro vi starka, våra läppar stå oss bi; vem är herre över oss?”
[6] “Eftersom de arma lida övervåld och de fattiga klaga, vill jag nu stå upp”, säger HERREN; “jag vill skaffa frälsning åt den som längtar därefter.”
[7] HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ned mot jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
[8] Du, HERRE, skall bevara dem, du skall beskydda dem för detta släkte evinnerligen.
[9] Ty runt omkring dem vandra de ogudaktiga, då nu uselheten är rådande bland människors barn.