[1] Av David, här han ställde sig vansinnig inför Abimelek, och denne drev honom ifrån sig, och han gick sin väg.
[2] Jag vill lova HERREN alltid; hans pris skall ständigt vara i min mun.
[3] Min själ skall berömma sig av HERREN; de ödmjuka skola höra det och glädja sig.
[4] Loven med mig HERREN, låtom oss med varandra upphöja hans namn.
[5] Jag sökte HERREN, och han svarade mig, och ur all min förskräckelse räddade han mig.
[6] De som skåda upp till honom stråla av fröjd, och deras ansikten behöva icke rodna av blygsel.
[7] Här är en betryckt som ropade, och HERREN hörde honom och frälste honom ur all hans nöd.
[8] HERRENS ängel slår sitt läger omkring dem som frukta honom, och han befriar dem.
[9] Smaken och sen att HERREN är god; säll är den som tager sin tillflykt till honom.
[10] Frukten HERREN, I hans helige; ty de som frukta honom lida ingen brist.
[11] Unga lejon lida nöd och hungra, men de som söka HERREN hava icke brist på något gott.
[12] Kommen, barn, hören mig; jag skall lära eder HERRENS fruktan.
[13] Är du en man som älskar livet och önskar att se goda dagar?
[14] Avhåll då din tunga från det som är ont och dina läppar från att tala svek.
[15] Vänd dig bort ifrån det som är ont, och gör vad gott är, sök friden och trakta därefter.
[16] HERRENS ögon äro vända till de rättfärdiga och hans öron till deras rop.
[17] Men HERRENS ansikte är emot dem som göra det onda, han vill utrota deras åminnelse från jorden.
[18] När de rättfärdiga ropa, då hör HERREN och räddar dem ur all deras nöd.
[19] HERREN är nära dem som hava ett förkrossat hjärta och frälsar dem som hava en bedrövad ande.
[20] Den rättfärdige måste lida mycket, men HERREN räddar honom ur allt.
[21] Han bevarar alla hans ben; icke ett enda av dem skall sönderslås.
[22] Den ogudaktige skall dödas av olyckan, och de som hata den rättfärdige skola stå med skuld.
[23] Men sina tjänares själar förlossar HERREN, och ingen skall stå med skuld, som tager sin tillflykt till honom.