[1] För sångmästaren, till Gittít; av Koras söner; en psalm.
[2] Huru ljuvliga äro icke dina boningar, HERRE Sebaot!
[3] Min själ längtar och trängtar efter HERRENS gårdar, min själ och min kropp jubla mot levande Gud.
[4] Ty sparven har funnit ett hus och svalan ett bo åt sig, där hon kan lägga sina ungar*: dina altaren, HERRE Sebaot, min konung och min Gud.
[5] Saliga äro de som bo i ditt hus; de lova dig beständigt. Sela.
[6] Saliga äro de människor som i dig hava sin starkhet, de vilkas håg står till dina vägar.
[7] När de vandra genom Tåredalen*, göra de den rik på källor, och höstregnet höljer den med välsignelser.
[8] De gå från kraft till kraft; så träda de fram inför Gud på Sion.
[9] HERRE Gud Sebaot, hör min bön, lyssna, du Jakobs Gud. Sela.
[10] Gud, vår sköld, ser härtill, och akta på din smordes ansikte.
[11] Ty en dag i dina gårdar är bättre än eljest tusen. Jag vill hellre vakta dörren i min Guds hus än dväljas i de ogudaktigas hyddor.
[12] Ty HERREN Gud är sol och sköld*; HERREN giver nåd och ära; han vägrar icke dem något gott, som vandra i ostrafflighet.
[13] HERRE Sebaot, salig är den människa som förtröstar på dig.