[1] För sångmästaren; “Fördärva icke”; av David; en sång.
[2] Talen I väl i eder stumhet vad rättfärdigt är? Dömen I såsom rätt är, I människors barn?
[3] Nej, i hjärtat uppgören I onda anslag; I vägen ut i landet edra händers våld.
[4] De ogudaktiga äro avfälliga allt ifrån modersskötet; de lögnaktiga fara vilse ända från sin moders liv.
[5] Gift är i dem, likt ormens gift; en döv huggorm likna de, en som tillstoppar sitt öra,
[6] så att han icke hör tjusarnas röst, icke den förfarne besvärjarens.
[7] Gud, krossa tänderna i deras mun; bryt ut, o HERRE, de unga lejonens kindtänder.
[8] Låt dem bliva till intet, likasom vatten som förrinner. När någon skjuter sina pilar, blive de såsom utan udd.
[9] Må han vara lik snigeln, som upplöses och förgås, lik en kvinnas foster, som ej fick skåda solen.
[10] Förrän edra grytor hava hunnit märka bränslet, och medan köttet ännu är rått, skall en glödvind rycka bort det.
[11] Den rättfärdige skall glädja sig, när han skådar hämnden, han skall två sina fötter i den ogudaktiges blod.
[12] Och människorna skola säga: “Ja, den rättfärdige får sin lön; ja, det finnes en Gud som dömer på jorden.”