[1] För sångmästaren, efter “Liljor”; av Koras söner; en sång, ett kväde om kärlek.
[2] Mitt hjärta flödar över av sköna ord; jag säger: min dikt gäller en konung; en snabb skrivares penna är min tunga.
[3] Du är den skönaste bland människors barn, ljuvlighet är utgjuten över dina läppar; så se vi att Gud har välsignat dig evinnerligen.
[4] Omgjorda din länd med ditt svärd, du hjälte, i ditt majestät och din härlighet.
[5] Och drag så åstad, lyckosam i din härlighet, till försvar för sanning, för ödmjukhet och rättfärdighet, så skall din högra hand lära dig underbara gärningar.
[6] Skarpa äro dina pilar; folk skola falla för dig; konungens fiender skola träffas i hjärtat.
[7] Gud, din tron förbliver alltid och evinnerligen; ditt rikes spira är rättvisans spira.
[8] Du älskar rättfärdighet och hatar orättfärdighet; därför har Gud, din Gud, smort dig med glädjens olja mer än dina medbröder.
[9] Av myrra, aloe och kassia dofta alla dina kläder; från elfenbenspalatser gläder dig strängaspel.
[10] Konungadöttrar har du såsom tärnor i ditt hov, en drottning står vid din högra sida, i guld från Ofir.
[11] Hör, dotter, och giv akt, och böj ditt öra härtill: Förgät nu ditt folk och din faders hus,
[12] och må konungen få hava sin lust i din skönhet; ty han är din herre, och för honom skall du falla ned.
[13] Se, dottern Tyrus, ja, de rikaste folk söka nu att vinna din ynnest med skänker.
[14] Idel härlighet är hon, konungadottern i gemaket: av guldvirkat tyg består hennes dräkt,
[15] i brokigt vävda kläder föres hon till konungen; jungfrur, hennes väninnor, följa henne åt; de ledas in till dig.
[16] Under glädje och fröjd föras de fram, de tåga in i konungens palats.
[17] I dina fäders ställe skola dina söner träda; dem skall du sätta till furstar överallt i landet.
[18] Ditt namn vill jag göra prisat bland alla kommande släkten; så skola ock folken lova dig, alltid och evinnerligen.