[1] För sångmästaren; en sång av David,
[2] när edoméen Doeg kom och berättade för Saul och sade till honom: “David har gått in i Ahimeleks hus.”
[3] Varför berömmer du dig av vad ont är, du våldsverkare? Guds nåd varar ju beständigt.
[4] Din tunga far efter fördärv, den är lik en skarp rakkniv, du arglistige.
[5] Du älskar ont mer än gott, lögn mer än att tala vad rätt är. Sela.
[6] Ja, du älskar allt fördärvligt tal, du falska tunga.
[7] Därför skall ock Gud störta dig ned för alltid, han skall gripa dig och rycka dig ut ur din hydda och utrota dig ur de levandes land. Sela.
[8] Och de rättfärdiga skola se det och frukta, de skola le åt honom:
[9] “Se där är den man som icke gjorde Gud till sitt värn, utan förlitade sig på sin stora rikedom, trotsig i sin lystnad!”
[10] Men jag skall vara såsom ett grönskande olivträd i Guds hus; jag förtröstar på Guds nåd alltid och evinnerligen.
[11] Jag skall evinnerligen tacka dig för att du har gjort det; och inför dina fromma skall jag förbida ditt namn, ty det är gott.