[1] För sångmästaren; en psalm av David,
[2] när profeten Natan kom till honom, då han hade gått in till Bat-Seba.
[3] Gud, var mig nådig efter din godhet, utplåna mina överträdelser efter din stora barmhärtighet.
[4] Två mig väl från min missgärning, och rena mig från synd.
[5] Ty jag känner mina överträdelser, och min synd är alltid inför mig.
[6] Mot dig allena har jag syndat och gjort vad ont är i dina ögon; på det att du må finnas rättfärdig i dina ord och rättvis i dina domar.
[7] Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig.
[8] Du har ju behag till sanning i hjärtegrunden; så lär mig då vishet i mitt innersta.
[9] Skära mig med isop, så att jag varder ren; två mig, så att jag bliver vitare än snö.
[10] Låt mig förnimma fröjd och glädje, låt de ben som du har krossat få fröjda sig.
[11] Vänd bort ditt ansikte från mina synder, och utplåna alla mina missgärningar.
[12] Skapa i mig, Gud, ett rent hjärta, och giv mig på nytt en frimodig ande.
[13] Förkasta mig icke från ditt ansikte, och tag icke din helige Ande ifrån mig.
[14] Låt mig åter få fröjdas över din frälsning, och uppehåll mig med villighetens ande.
[15] Då skall jag lära överträdarna dina vägar, och syndarna skola omvända sig till dig.
[16] Rädda mig undan blodstider, Gud, du min frälsnings Gud, så skall min tunga jubla över din rättfärdighet.
[17] Herre, upplåt mina läppar, så att min mun kan förkunna ditt lov.
[18] Ty du har icke behag till offer, eljest skulle jag giva dig sådana; till brännoffer har du icke lust.
[19] Det offer som behagar Gud är en förkrossad ande; ett förkrossat och bedrövat hjärta skall du, Gud, icke förakta.
[20] Gör väl mot Sion i din nåd, bygg upp Jerusalems murar.
[21] Då skall du undfå rätta offer, som behaga dig, brännoffer och heloffer; då skall man offra tjurar på ditt altare.