[1] För sångmästaren; en psalm; en sång av David.
[2] Gud, dig lovar man i stillhet i Sion, och till dig får man infria löfte.
[3] Du som hör bön, till dig kommer allt kött.
[4] Mina missgärningar voro mig övermäktiga; men du förlåter våra överträdelser.
[5] Säll är den som du utväljer och låter komma till dig, så att han får bo i dina gårdar. Må vi få mätta oss med det goda i ditt hus, det heliga i ditt tempel.
[6] Med underbara gärningar bönhör du oss i rättfärdighet, du vår frälsnings Gud, du som är en tillflykt för alla jordens ändar och för havet i fjärran;
[7] du som gör bergen fasta genom din kraft, ty du är omgjordad med makt;
[8] du som stillar havens brus, deras böljors brus och folkens larm.
[9] De som bo vid jordens ändar häpna för dina tecken; österland och västerland uppfyller du med jubel.
[10] Du låter dig vårda om landet och giver det överflöd, rikedom i ymnigt mått; Guds källa har vatten till fyllest. Du bereder säd åt människorna, när du så bereder jorden.
[11] Dess fåror vattnar du, du jämnar det som är upplöjt; med regnskurar uppmjukar du den, det som växer därpå välsignar du.
[12] Du kröner året med ditt goda, och dina spår drypa av fetma.
[13] Betesmarkerna i öknen drypa, och höjderna omgjorda sig med fröjd.
[14] Ängarna hölja sig i hjordar, och dalarna betäckas med säd; man höjer jubelrop och sjunger.