[1] Till dig, HERRE, tager jag min tillflykt; låt mig aldrig komma på skam.
[2] Rädda mig och befria mig genom din rättfärdighet; böj ditt öra till mig och fräls mig.
[3] Var mig en klippa där jag får bo, och dit jag alltid kan fly, du som beskär mig frälsning. Ty du är mitt bergfäste och min borg.
[4] Min Gud, befria mig ur den ogudaktiges våld, ur den orättfärdiges och förtryckarens hand.
[5] Ty du är mitt hopp, o Herre, HERRE, du är min förtröstan allt ifrån min ungdom.
[6] Du har varit mitt stöd allt ifrån moderlivet, ja, du har förlöst mig ur min moders liv; dig gäller ständigt mitt lov.
[7] Jag har blivit såsom ett vidunder för många; men du är min starka tillflykt.
[8] Låt min mun vara full av ditt lov, hela dagen av din ära.
[9] Förkasta mig icke i min ålderdoms tid, övergiv mig ej, när min kraft försvinner.
[10] Ty mina fiender säga så om mig, och de som vakta på min själ rådslå så med varandra:
[11] “Gud har övergivit honom; förföljen och gripen honom, ty det finnes ingen som räddar.”
[12] Gud, var icke långt ifrån mig; min Gud, skynda till min hjälp.
[13] Må de komma på skam och förgås, som stå emot min själ; må de höljas med smälek och blygd, som söka min ofärd.
[14] Men jag skall alltid hoppas och än mer föröka allt ditt lov.
[15] Min mun skall förtälja din rättfärdighet, hela dagen din frälsning, ty jag känner intet mått därpå.
[16] Jag skall frambära Herrens, HERRENS väldiga gärningar; jag skall prisa din rättfärdighet, ja, din allenast.
[17] Gud, du har undervisat mig allt ifrån min ungdom; och intill nu förkunnar jag dina under.
[18] Så övergiv mig ej heller, o Gud, i min ålderdom, när jag varder grå, till dess jag får förtälja om din arm för ett annat släkte, om din makt för alla dem som skola komma.
[19] Din rättfärdighet når till himmelen, o Gud. Du som har gjort så stora ting, o Gud, vem är dig lik?
[20] Du som har låtit oss pröva så mycken nöd och olycka, du skall åter göra oss levande och föra oss upp igen du jordens djup.
[21] Ja, låt mig växa till alltmer; och trösta mig igen.
[22] Så vill ock jag tacka dig med psaltarspel för din trofasthet, min Gud; jag vill lovsjunga dig till harpa, du Israels Helige.
[23] Mina läppar skola jubla, ty jag vill lovsjunga dig; ja, jubla skall min själ, som du har förlossat.
[24] Och min tunga skall hela dagen tala om din rättfärdighet; ty de som sökte min ofärd hava kommit på skam och måst blygas.