[1] För sångmästaren; “Fördärva icke”; en sång av David, när Saul sände och lät bevaka hans hus för att döda honom.
[2] Rädda mig, min Gud, från mina fiender, beskydda mig för mina motståndare.
[3] Rädda mig från ogärningsmännen, och fräls mig från de blodgiriga.
[4] Ty se, de ligga i försåt för mig; grymma människor rota sig samman mot mig, utan någon min överträdelse eller synd, o HERRE.
[5] Utan någon min missgärning löpa de fram och göra sig redo; vakna upp, kom mig till mötes, och se härtill.
[6] Ja, du HERRE Gud Sebaot, Israels Gud, vakna och hemsök alla hedningar, hemsök utan nåd alla trolösa ogärningsmän. Sela.
[7] Var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
[8] Se, deras mun flödar över, svärd äro på deras läppar, ty “vem skulle höra det?”
[9] Men du, HERRE, ler åt dem; du bespottar alla hedningar.
[10] Mot deras makt vill jag hålla mig till dig, ty Gud är min borg.
[11] Min Gud kommer mig till mötes med sin nåd, Gud låter mig se med lust på mina förföljare.
[12] Dräp dem icke, på det att mitt folk ej må förgäta det; låt dem genom din kraft driva ostadiga omkring, och slå dem ned, du vår sköld, o Herre.
[13] Vart ord på deras läppar är en synd i deras mun. Må de fångas i sitt högmod, genom den förbannelse och lögn som de tala.
[14] Förgör dem i vrede, förgör dem, så att de ej mer äro till; och må de förnimma att det är Gud som råder i Jakob, allt intill jordens ändar. Sela.
[15] Ja, var afton komma de tillbaka, de tjuta såsom hundar och stryka omkring i staden.
[16] De driva omkring efter rov; om de icke bliva mätta, så stanna de kvar över natten.
[17] Men jag vill sjunga om din makt och jubla var morgon över din nåd; ty du var för mig en borg och en tillflykt, när jag var i nöd.
[18] Min starkhet, dig vill jag lovsjunga, ty Gud är min borg, min nåderike Gud.