[1] Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.
[2] Så säge Israel, ty hans nåd varar evinnerligen.
[3] Så säge Arons hus, ty hans nåd varar evinnerligen.
[4] Så säge de som frukta HERREN*, ty hans nåd varar evinnerligen.
[5] I mitt trångmål åkallade jag HERREN, och HERREN svarade mig och ställde mig på rymlig plats.
[6] HERREN står mig bi, jag skall icke frukta; vad kunna människor göra mig?
[7] HERREN står mig bi, han är min hjälpare, och jag skall få se med lust på dem som hata mig.
[8] Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på människor.
[9] Bättre är att taga sin tillflykt till HERREN än att förlita sig på furstar.
[10] Alla hedningar omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
[11] De omringa mig, ja, de omringa mig, men i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
[12] De omringa mig såsom bin, men de slockna såsom eld i törne; i HERRENS namn skall jag förgöra dem.
[13] Man stöter mig hårdeligen, för att jag skall falla, men HERREN hjälper mig.
[14] HERREN är min starkhet och min lovsång, och han blev mig till frälsning.
[15] Man sjunger med jubel om frälsning i de rättfärdigas hyddor: “HERRENS högra hand gör mäktiga ting.
[16] HERRENS högra han upphöjer, HERRENS högra hand gör mäktiga ting.”
[17] Jag skall icke dö, utan leva och förtälja HERRENS gärningar.
[18] Väl tuktade mig HERREN, men han gav mig icke åt döden.
[19] Öppnen för mig rättfärdighetens portar; jag vill gå in genom dem och tacka HERREN.
[20] Detta är HERRENS port, de rättfärdiga skola gå in genom den.
[21] Jag tackar dig för att du svarade mig och blev mig till frälsning.
[22] Den sten som byggningsmännen förkastade har blivit en hörnsten.
[23] Av HERREN har den blivit detta; underbart är det i våra ögon.
[24] Detta är den dag som HERREN har gjort; låtom oss på den fröjdas och vara glada.
[25] Ack HERRE, fräls! Ack HERRE, låt väl gå!
[26] Välsignad vare han som kommer, i HERRENS namn. Vi välsigna eder från HERRENS hus.
[27] HERREN är Gud, och han gav oss ljus. Ordnen eder i högtidsled, med lövrika kvistar i händerna, fram till altarets horn.
[28] Du är min Gud, och jag vill tacka dig; min Gud, jag vill upphöja dig.
[29] Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.