[1] För sångmästaren; en psalm av David.
[2] Säll är den som låter sig vårda om den arme; honom skall HERREN hjälpa på olyckans dag.
[3] HERREN skall bevara honom och behålla honom vid liv, han skall prisas säll i landet. Icke skall du överlämna honom åt hans fienders vilja!
[4] HERREN skall på sjukbädden stå honom bi; vid hans krankhet förvandlar du alldeles hans läger.
[5] Så säger jag då: HERRE; var du mig nådig; hela du min själ, ty jag har syndat mot dig.
[6] Mina fiender tala vad ont är mot mig: “När skall han dö och hans namn förgås?”
[7] Kommer någon och besöker mig, så talar han falskhet; hans hjärta samlar åt honom vad ondskefullt är; sedan går han ut och talar därom.
[8] De som hata mig tassla alla med varandra mot mig; de tänka ut mot mig det som är mig till skada.
[9] “Ohjälplig ofärd har drabbat honom, han som ligger där skall icke mer stå upp.”
[10] Ja, också min vän, som jag litade på, han som åt mitt bröd, lyfter nu mot mig sin häl.
[11] Men du, HERRE, var mig nådig och upprätta mig, så vill jag vedergälla dem.
[12] Att du har behag till mig, det vet jag därav att min fiende icke får jubla över mig.
[13] Ty mig uppehåller du, för min ostrafflighets skull, och låter mig stå inför ditt ansikte evinnerligen. ——
[14] Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Amen, Amen.