[1] Av David. Till dig, HERRE, upplyfter jag min själ.
[2] Min Gud, på dig förtröstar jag; låt mig icke komma på skam, låt icke mina fiender fröjda sig över mig.
[3] Nej, ingen kommer på skam, som förbidar dig; på skam kommer de som, utan sak, handla trolöst.
[4] HERRE, kungör mig dina vägar, lär mig dina stigar.
[5] Led mig i din sanning, och lär mig, ty du är min frälsnings Gud; dig förbidar jag alltid.
[6] Tänk, HERRE, på din barmhärtighet och din nåd, ty de äro av evighet.
[7] Tänk icke på min ungdoms synder och på mina överträdelser, utan tänk på mig efter din nåd, för din godhets skull, HERRE.
[8] HERREN är god och rättfärdig, därför undervisar han syndare om vägen.
[9] Han leder de ödmjuka rätt, han lär de ödmjuka sin väg.
[10] Alla HERRENS vägar äro nåd och trofasthet för dem som hålla hans förbund och vittnesbörd.
[11] För ditt namns skull, HERRE, förlåt min missgärning, ty den är stor.
[12] Finnes det en man som fruktar HERREN, då undervisar han honom om den väg han bör välja.
[13] Han själv skall leva i lycka, och hans efterkommande skola besitta landet.
[14] HERREN har sin umgängelse med dem som frukta honom, och sitt förbund vill han kungöra för dem.
[15] Mina ögon se alltid till HERREN, ty han drager mina fötter ur nätet.
[16] Vänd dig till mig och var mig nådig; ty jag är ensam och betryckt.
[17] Mitt hjärtas ångest är stor; för mig ut ur mitt trångmål.
[18] Se till mitt lidande och min vedermöda, och förlåt mig alla mina synder.
[19] Se därtill att mina fiender äro så många och hata mig med orätt.
[20] Bevara min själ och rädda mig; låt mig icke komma på skam, ty jag tager min tillflykt till dig.
[21] Ostrafflighet och redlighet bevare mig, ty jag förbidar dig.
[22] Förlossa Israel, o Gud, ur all dess nöd.