[1] Av Salomo. Gud, giv åt konungen dina rätter och din rättfärdighet åt konungasonen.
[2] Han döme ditt folk med rättfärdighet och dina betryckta med rätt.
[3] Bergen bäre frid åt folket, så ock höjderna, genom rättfärdighet.
[4] Han skaffe rätt åt de betryckta i folket, han frälse de fattiga och krosse förtryckaren.
[5] Dig frukte man, så länge solen varar, och så länge månen skiner, från släkte till släkte.
[6] Han vare lik regnet som faller på ängen, lik en regnskur som vattnar jorden.
[7] I hans dagar blomstre den rättfärdige, och stor frid råde, till dess ingen måne mer finnes.
[8] Må han härska från hav till hav och ifrån floden intill jordens ändar.
[9] För honom buge sig öknens inbyggare, och hans fiender slicke stoftet.
[10] Konungarna från Tarsis och havsländerna hembäre skänker, konungarna av Saba och Seba bäre fram gåvor.
[11] Ja, alla konungar falle ned för honom, alla hedningar tjäne honom.
[12] Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte och den som ingen hjälpare har.
[13] Han skall vara mild mot den arme och fattige; de fattigas själar skall han frälsa.
[14] Ifrån förtryck och våld skall han förlossa deras själ, och deras blod skall aktas dyrt i hans ögon.
[15] Må han leva; må man föra till honom guld från Saba. Ständigt bedje man för honom, alltid välsigne man honom.
[16] Ymnigt växe säden i landet, ända till bergens topp; dess frukt må susa likasom Libanons skog; och folk blomstre upp i städerna såsom örter på marken.
[17] Hans namn förblive evinnerligen; så länge solen skiner, fortplante sig hans namn. Och i honom välsigne man sig*; alla hedningar prise honom säll.
[18] Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som allena gör under!
[19] Och lovat vare hans härliga namn evinnerligen, och hela jorden vare full av hans ära! Amen, Amen.
[20] Slut på Davids, Isais sons, böner.