[1] Du hämndens Gud, HERRE, du hämndens Gud, träd fram i glans!
[2] Res dig, du jordens domare, vedergäll de högmodiga vad de har gjort!
[3] Hur länge skall de ogudaktiga, HERRE, hur länge skall de ogudaktiga triumfera?
[4] Deras mun flödar över av fräckt tal, Alla ogärningsmän förhäver sig.
[5] Ditt folk, HERRE, krossar de, din arvedel förtrycker de,
[6] änkor och främlingar dräper de, faderlösa mördar de.
[7] De säger: ”HERREN ser det inte, Jakobs Gud märker det inte.”
[8] Besinna er, ni oförnuftiga bland folket, ni dårar, när skall ni få förstånd?
[9] Han som har planterat örat, skulle han inte höra? Han som har gjort ögat, skulle han inte se?
[10] Han som tuktar folken, skulle han inte straffa, han som lär människorna förstånd?
[11] HERREN känner människornas tankar, han vet att de är tomhet.
[12] Salig är den man som du, HERRE, tillrättavisar och undervisar från din lag
[13] för att ge honom ro i onda dagar, till dess att de ogudaktigas grav har blivit grävd.
[14] Ty HERREN förskjuter inte sitt folk, han överger inte sin arvedel.
[15] Rättfärdighet skall åter gälla i rätten, och alla rättsinniga skall hålla sig till den.
[16] Vem står upp för att försvara mig mot de onda? Vem hjälper mig mot ogärningsmännen?
[17] Om inte HERREN vore min hjälp skulle min själ snart bo i det tysta.
[18] När jag sade: ”Min fot vacklar”, då var din nåd mitt stöd, HERRE.
[19] När jag hade mycket bekymmer i mitt hjärta, då gladde din tröst min själ.
[20] Kan du ha gemenskap med orättfärdighetens domstol, där de brukar våld i lagens namn,
[21] där de angriper den rättfärdige och fördömer oskyldigt blod?
[22] Men HERREN är för mig en borg, min Gud är min tillflykts klippa.
[23] Han låter deras brott drabba dem själva, han förgör dem för deras ondskas skull, ja, HERREN, vår Gud, skall förgöra dem.