[1] En sång, en psalm av Asaf.
[2] Gud var inte tyst, tig inte och var inte stilla, Gud!
[3] Ty se, dina fiender larmar, och de som hatar dig lyfter huvudet.
[4] Mot ditt folk har de onda planer, de rådslår mot dem som du beskyddar.
[5] De säger: ”Kom, vi utrotar dem, så att de inte mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn!”
[6] I enighet rådslår de med varandra, de sluter förbund mot dig:
[7] Edoms tält och ismaeliterna, Moab och hagariterna,
[8] Gebal, Ammon och Amalek, filisteerna och de som bor i Tyrus.
[9] Assur har också slutit sig till dem, han har lånat sin arm åt Lots barn. Sela.
[10] Gör med dem som du gjorde med Midjan, som med Sisera och Jabin vid Kishons bäck,
[11] dem som förgjordes vid En-Dor och blev till gödsel på marken.
[12] Låt det gå deras stormän som det gick Oreb och Seeb, och alla deras furstar som det gick Seba och Salmunna,
[13] eftersom de säger: ”Guds betesmarker vill vi erövra.”
[14] Min Gud, låt dem bli som virvlande löv, som strå för vinden.
[15] Som elden förtär skog och lågan svedjer berg,
[16] så skall du förfölja dem med ditt oväder och förskräcka dem med din storm.
[17] Täck deras ansikten med skam så att de söker ditt namn, HERRE.
[18] De skall komma på skam och förskräckas till evig tid, de skall komma på skam och gå under.
[19] De skall veta att endast du bär namnet ”HERREN”, den Högste över hela jorden.