[1] Av Salomo. Gud, ge åt kungen dina domar, din rättfärdighet åt kungasonen!
[2] Han skall döma ditt folk med rättfärdighet, dina betryckta med rättvisa.
[3] Bergen skall bära frid åt folket, höjderna rättfärdighet.
[4] Han skall skaffa rätt åt de betryckta bland folket, han skall frälsa de fattiga och krossa förtryckaren.
[5] Dig skall man frukta från släkte till släkte, så länge solen finns till, så länge månen skiner.
[6] Han skall vara lik regnet som faller på nyslagen äng, lik en regnskur som vattnar jorden.
[7] I hans dagar skall den rättfärdige blomstra, stor frid skall råda tills månen inte längre finns.
[8] Han skall härska från hav till hav och från floden till jordens ändar.
[9] Öknens inbyggare skall buga sig för honom, hans fiender skall slicka stoftet.
[10] Kungar från Tarsis och kustländerna skall ge honom skatt, kungar från Saba och Seba skall bära fram gåvor.
[11] Alla kungar skall falla ner för honom, alla hednafolk skall tjäna honom.
[12] Ty han skall rädda den fattige som ropar och den betryckte som ingen hjälpare har.
[13] Han skall vara mild mot den svage och fattige, och frälsa de fattigas själar.
[14] Från förtryck och våld skall han återlösa deras själ, deras blod är dyrbart i hans ögon.
[15] Må han leva och få guld från Saba. Må man ständigt be för honom, dagligen välsigna honom.
[16] Må säden växa rikligt i landet, ända upp till bergens topp. Må dess frukt vaja som Libanons skog, och folket i städerna blomstra som örter på marken.
[17] Må hans namn förbli för evigt, så länge solen skiner må hans namn leva vidare. I honom skall man välsigna sig, alla hednafolk skall prisa honom salig.
[18] Lovad vare HERREN Gud, Israels Gud, som ensam gör under!
[19] Lovat vare hans härliga namn för evigt, hela jorden vare full av hans ära! Amen, amen.
[20] Slut på Davids, Isais sons, böner.