[1] För sångmästaren, av HERRENS tjänare David. Han sjöng denna sång till HERREN, när HERREN hade räddat honom från alla hans fiender och ur Sauls våld.
[2] Han sade: Hjärtligt kär har jag dig, HERRE, min starkhet,
[3] HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och mitt frälsnings horn, mitt värn.
[4] Till HERREN, den högt lovade, ropar jag, och från mina fiender blir jag räddad.
[5] Dödens band omgav mig, fördärvets strömmar förskräckte mig.
[6] Dödsrikets band omslöt mig, dödens snaror föll över mig.
[7] I min nöd åkallade jag Herren, till min Gud ropade jag. Från sitt tempel hörde han min röst, mitt rop till honom nådde hans öron.
[8] Då skalv jorden och bävade, bergens grundvalar darrade, de skakade, ty hans vrede var upptänd.
[9] Rök steg upp från hans näsa, förtärande eld från hans mun, eldsglöd ljungade från honom.
[10] Han sänkte himlen och for ner, mörka moln var under hans fötter.
[11] Han for på keruben och flög, han svävade fram på vindens vingar.
[12] Han gjorde mörker till sitt skydd, till en hydda som omslöt honom: mörka vatten, tjocka moln.
[13] Ur glansen framför honom bröt molnen fram med hagel och klot av eld.
[14] HERREN dundrade i himlen, den Högste lät höra sin röst med hagel och klot av eld.
[15] Han sköt sina pilar och skingrade dem, med blixtar i mängd förvirrade han dem.
[16] Vattnens bäddar kom i dagen, jordens grundvalar blev synliga för din näpst, HERRE, för din vredes stormvind.
[17] Han räckte ut sin hand från höjden och grep tag i mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
[18] Han räddade mig från min starke fiende, från dem som hatade mig, ty de var starkare än jag.
[19] De överföll mig på min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
[20] Han förde mig ut på rymlig plats, han räddade mig, ty han har mig kär.
[21] HERREN gjorde väl mot mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet lönade han mig.
[22] Ty jag höll mig på Herrens vägar, jag avföll ej från min Gud i ogudaktighet.
[23] Alla hans domslut hade jag för ögonen, hans stadgar lät jag ej vika ifrån mig.
[24] Jag var fullkomlig inför honom och tog mig till vara för synd.
[25] Därför har HERREN lönat mig efter min rättfärdighet, efter mina händers renhet inför hans ögon.
[26] Mot den trogne visar du dig trofast, mot den fullkomlige visar du dig fullkomlig.
[27] Mot den rene visar du dig ren, men mot den falske visar du dig vrång.
[28] Ty du frälsar ett betryckt folk, men stolta ögon ödmjukar du.
[29] Du låter min lampa brinna klart. HERREN, min Gud, gör mitt mörker ljust.
[30] Med dig kan jag slå ner fiende härar, med min Gud stormar jag murar.
[31] Guds väg är fullkomlig, HERRENS tal är rent. Han är en sköld för alla som flyr till honom.
[32] Ty vem är Gud förutom HERREN, vem är en klippa utom vår Gud?
[33] Gud, du som utrustar mig med kraft och gör min väg fullkomlig.
[34] Du gör mina fötter som hindens och ställer mig på mina höjder.
[35] Du lär mina händer att strida, mina armar att spänna kopparbågen.
[36] Du ger mig din frälsnings sköld, din högra hand stöder mig, ditt saktmod gör mig stor.
[37] Du gör plats för mina steg där jag går, mina fötter vacklar inte.
[38] Jag förföljde mina fiender och hann upp dem. Jag vände inte tillbaka förrän jag hade gjort slut på dem.
[39] Jag slog dem så att de ej kunde resa sig, de föll under mina fötter.
[40] Du utrustade mig med kraft till striden, du böjde mina fiender under mig.
[41] Mina fiender drev du på flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
[42] De ropade, men där fanns ingen räddare, till HERREN, men han svarade dem inte.
[43] Jag stötte sönder dem till stoft för vinden, jag kastade ut dem som smuts på gatan.
[44] Du räddade mig ur folkets strider, du satte mig till huvud för hednafolk, folkslag som jag inte kände blev mina tjänare.
[45] Så snart de hörde talas om mig, lydde de mig, främlingar kom krypande för mig.
[46] Främlingarnas mod vissnade bort, med bävan övergav de sina fästen.
[47] HERREN lever! Välsignad vare min klippa, upphöjd vare min frälsnings Gud!.
[48] Gud, du har givit mig hämnd och lagt folken under mig.
[49] Du har befriat mig från mina fiender, du har upphöjt mig över mina motståndare och räddat mig från våldsmän.
[50] Därför vill jag tacka dig bland hednafolken, HERRE, och lovsjunga ditt namn.
[51] Ty du ger din kung stor seger, du handlar nådigt mot din smorde, mot David och hans efterkommande till evig tid.