[1] För sångmästaren. En sång av Koras söner till alamot.
[2] Gud är vår tillflykt och vår starkhet, en hjälp i nöden, väl beprövad.
[3] Därför skall vi inte frukta, om än jorden skakar och bergen störtar ner i havsdjupet,
[4] om än havets vågor brusar och svallar, så att bergen bävar vid dess uppror. Sela.
[5] En ström går fram med flöden som ger glädje åt Guds stad, åt den högstes heliga boning.
[6] Gud bor därinne, den vacklar inte, Gud hjälper den när morgonen gryr.
[7] Hednafolken larmar, riken vacklar, han låter sin röst höras, då smälter jorden.
[8] HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.
[9] Kom och skåda HERRENS verk! Gärningar som väcker häpnad gör han på jorden.
[10] Han stillar strider över hela jorden, bågen bryter han sönder och bräcker spjutet, vagnarna bränner han upp i eld.
[11] ”Bli stilla och besinna att jag är Gud, upphöjd bland hednafolken, upphöjd på jorden.”
[12] HERREN Sebaot är med oss, Jakobs Gud är vår borg. Sela.