[1] För sångmästaren, en psalm av David. Min lovsångs Gud, tig inte,
[2] ty sin ogudaktiga mun, sin falska mun, har de öppnat mot mig, de har talat mot mig med lögnaktig tunga.
[3] Med hatfulla ord har de omringat mig, utan orsak har de börjat strid mot mig.
[4] Som svar på min kärlek anklagar de mig, men jag ber för dem.
[5] De lönar gott med ont och kärlek med hat.
[6] Sätt en ogudaktig man över honom, låt en åklagare stå på hans högra sida.
[7] När han ställs inför rätta må han dömas skyldig, och hans bön bli till synd.
[8] Må hans dagar bli få och en annan överta hans ämbete.
[9] Må hans barn bli faderlösa och hans hustru änka.
[10] Må hans barn alltid irra omkring och tigga och söka sitt bröd långt bort från sina ödelagda hem.
[11] Må ockraren få allt han äger i sin snara och främlingar plundra hans egendom.
[12] Må ingen visa honom barmhärtighet och ingen förbarma sig över hans faderlösa.
[13] Må hans efterkommande bli utrotade och hans namn utplånat i nästa släktled.
[14] Må hans fäders missgärning bli ihågkommen inför HERREN och må hans mors synd ej bli utplånad.
[15] Må de alltid finnas inför HERREN, må minnet av dem utrotas från jorden.
[16] Ty han tänkte inte på att vara barmhärtig utan förföljde den som var betryckt och fattig och den som hade ett bedrövat hjärta, för att döda dem.
[17] Han älskade förbannelse, och den kom över honom. Han ville inte ha välsignelse, och den blev fjärran ifrån honom.
[18] Han tog på sig förbannelse som en klädnad, och den trängde in i hans inre som vatten, och som olja in i hans ben.
[19] Må den vara för honom som en mantel att svepa sig i, som ett bälte att alltid spänna om sig.
[20] Må detta vara mina motståndares lön från HERREN, deras som talar ont om mig.
[21] Men du, HERRE Herre, hjälp mig för ditt namns skull! Rädda mig, ty din nåd är god.
[22] Jag är betryckt och fattig, mitt hjärta är genomborrat i mitt bröst.
[23] Jag försvinner som skuggan om kvällen, jag skakas bort som gräshoppor.
[24] Mina knän vacklar av fasta, min kropp förlorar sitt hull.
[25] Jag har blivit till åtlöje för dem, när de ser på mig skakar de på huvudet.
[26] Hjälp mig, HERRE, min Gud! Fräls mig enligt din nåd,
[27] så att de förstår att detta är din hand, att du, HERRE, har gjort det.
[28] De förbannar, men du välsignar. Reser de sig upp, kommer de på skam, men din tjänare gläder sig.
[29] Låt mina motståndare bli klädda i vanära och svepta i skam som i en mantel.
[30] Jag vill storligen tacka HERREN med min mun, mitt ibland många vill jag prisa honom.
[31] Ty han står på den fattiges högra sida för att frälsa honom från dem som dömer honom.