[1] För sångmästaren, en psalm av David.
[2] Gud, hör min röst när jag klagar, bevara mitt liv, ty fienden förskräcker mig.
[3] Göm mig för de ondas hemliga planer, för ogärningsmännens larmande hop.
[4] Ty de gör sina tungor skarpa som svärd, bittra ord lägger de an som pilar
[5] för att i hemlighet skjuta på den oskyldige. Plötsligt skjuter de på honom utan att frukta.
[6] De uppmuntrar varandra i sitt onda uppsåt, de talar om hur de skall lägga ut snaror. De säger: ”Vem skulle se oss?”
[7] De smider sina onda planer och säger: ”Nu är vi färdiga med det vi tänkt ut!” Ja, människans hjärta och inre är outgrundligt.
[8] Då skjuter Gud en pil mot dem, plötsligt blir de sårade.
[9] De bringas på fall av sina egna tungor, alla som ser dem skakar på huvudet.
[10] Människorna grips av skräck, de förkunnar vad Gud har gjort, de inser att det är hans verk.
[11] Den rättfärdige gläder sig i HERREN och tar sin tillflykt till honom. Alla rättsinniga prisar sig lyckliga.