[1] För sångmästaren, efter ”Vittnesbördets lilja”, en sång till lärdom.
[2] Av David, när han var i strid med Aram-Naharajim och Aram-Soba, och Joab kom tillbaka och slog edomiterna i Saltdalen, tolvtusen man.
[3] Gud, du har förkastat och förskingrat oss, du har varit vred, upprätta oss igen.
[4] Du har kommit jorden att bäva och rämna. Hela nu dess sprickor, ty den vacklar.
[5] Du har låtit ditt folk uppleva hårda ting, du har givit oss vin att dricka, så att vi raglar.
[6] Men åt dem som fruktar dig gav du ett baner att hålla upp för sanningens skull Sela.
[7] För att dina älskade skall räddas, fräls oss med din högra hand och bönhör oss.
[8] Gud har talat i sin helgedom: ”Jag skall triumfera, jag skall utskifta Sikem och mäta upp Suckots dal.
[9] Gilead är mitt, mitt är Manasse, Efraim är mitt huvuds värn, Juda min härskarstav.
[10] Moab är mitt tvättfat, på Edom kastar jag min sko. Bryt ut i jubel över mig, du filisteernas land!”
[11] Vem skall föra mig till den fasta staden, vem leder mig till Edom?
[12] Har inte du, Gud, förkastat oss, så att du ej mer drar ut med våra härar?
[13] Ge oss hjälp mot ovännen, människors hjälp är utan värde.
[14] Med Gud kan vi göra mäktiga ting, han skall trampa ner våra fiender.