[1] För sångmästaren enligt sheminit. En psalm av David.
[2] Fräls, HERRE, ty de fromma är borta, de trofasta har försvunnit från människors barn.
[3] De talar lögn, den ene med den andre, med hala läppar och dubbelt hjärta talar de.
[4] HERRE, utrota alla hala läppar, den tunga som talar stora ord.
[5] De säger: ”Genom vår tunga är vi starka, våra läppar hjälper oss, vem är herre över oss?”
[6] ”Eftersom de svaga utsätts för våld och de fattiga klagar, vill jag nu gripa in”, säger HERREN, ”jag skall ge frälsning åt den som längtar därefter.”
[7] HERRENS tal är ett rent tal, likt silver som rinner ner på jorden, luttrat i degeln, renat sju gånger.
[8] Du, HERRE, skall bevara dem, du skall för evigt beskydda dem för detta släkte.
[9] Runt omkring drar ogudaktiga fram, när uselhet prisas av människors barn.