[1] Lova HERREN, min själ! HERRE, min Gud, du är hög och stor, i majestät och härlighet är du klädd.
[2] Insvept i ljus som i en mantel, spänner du ut himlen som ett tält.
[3] Du timrar på vattnen dina salar, molnen gör du till din vagn, du far på vindens vingar.
[4] Du gör vindar till dina sändebud, eldslågor till dina tjänare.
[5] Du grundade jorden på dess fästen, så att den ej vacklar till evig tid.
[6] Med djupet täckte du den som med en klädnad, upp över bergen stod vattnen.
[7] Vid din tillrättavisning flydde de, för ljudet av ditt dunder tog de till flykten.
[8] Berg höjde sig och dalar sänkte sig på den plats där du hade bestämt för dem.
[9] En gräns satte du som vattnen ej fick överskrida. Aldrig mer kommer de att övertäcka jorden.
[10] Du lät källor flyta fram i dalarna, mellan bergen tog de sin väg.
[11] De vattnar alla markens djur, vildåsnorna släcker där sin törst.
[12] Vid dem bor himlens fåglar, från trädens grenar höjer de sin röst.
[13] Du vattnar bergen från dina salar, jorden mättas av den frukt du skapar.
[14] Du låter gräs skjuta upp för djuren och örter till människans tjänst. Så låter du bröd komma från jorden
[15] och vin som gläder människans hjärta. Du gör hennes ansikte glänsande av olja, och brödet styrker hennes hjärta.
[16] HERRENS träd blir mättade, Libanons cedrar, som han planterat.
[17] Fåglarna bygger där sina nästen, hägern har sitt bo i cypresserna.
[18] Stenbockarna har fått de höga bergen, klipporna är en tillflykt för klippgrävlingarna.
[19] Du gjorde månen till att bestämma tider, solen vet stunden då den skall gå ner.
[20] Du sänder mörker och det blir natt, då kommer alla skogens djur i rörelse.
[21] De unga lejonen ryter efter rov och begär sin föda av Gud.
[22] Solen går upp, då drar de sig tillbaka och lägger sig ner i sina hålor.
[23] Människan går ut till sin gärning och arbetar till dess att kvällen kommer.
[24] Hur många är inte dina verk, HERRE! Med vishet har du gjort dem alla, jorden är full av vad du har skapat.
[25] Där är havet, det stora och vida, där är ett oräkneligt vimmel av levande varelser, både stora och små.
[26] Där går skeppen, där leker Leviatan, som du har skapat.
[27] Alla väntar de på dig att du skall ge dem mat i rätt tid.
[28] Du ger dem och de samlar in, du öppnar din hand och de mättas av goda gåvor.
[29] Du döljer ditt ansikte och de blir förskräckta, du tar bort deras ande och de dör och vänder åter till stoft.
[30] Du sänder din Ande, då skapas de och du förnyar jordens ansikte.
[31] Må HERRENS härlighet vara i evighet! Må HERREN glädja sig över sina verk.
[32] Han ser på jorden och den bävar, han rör vid bergen och de ryker.
[33] Jag vill sjunga för HERREN så länge jag lever, jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
[34] Må mina tankar behaga honom, jag vill glädja mig i HERREN.
[35] Må syndare försvinna från jorden och inga ogudaktiga mer vara till. Lova HERREN, min själ! Halleluja!