[1] En klagopsalm av David, som han sjöng till HERREN på grund av vad benjaminiten Kush hade sagt.
[2] HERRE, min Gud, till dig flyr jag. Rädda mig från alla mina förföljare, befria mig,
[3] så att de inte som lejon sliter sönder min själ, rycker mig bort utan räddning.
[4] HERRE, min Gud, om jag har gjort detta, om orätt finns i mina händer,
[5] om jag lönat min vän med ont eller plundrat min ovän utan orsak,
[6] låt då fienden förfölja min själ och hinna upp mig, trampa mitt liv till jorden och lägga min ära i stoftet. Sela.
[7] Res dig, HERRE, i din vrede, stå upp mot mina ovänners raseri! Vakna upp till min hjälp, du som har kallat till dom.
[8] Låt skaran av folk samlas omkring dig, regera över dem från höjden.
[9] HERREN håller dom över folken. Döm mig, HERRE, efter min rättfärdighet, efter den fullkomlighet som övertäcker mig.
[10] Gör slut på de ogudaktigas ondska, låt den rättfärdige stå fast! Du som prövar hjärtan och njurar är en rättfärdig Gud.
[11] Min sköld är hos Gud, han frälsar de rättsinniga.
[12] Gud är en rättfärdig domare, en Gud som dagligen visar sin vrede.
[13] Om någon inte vill omvända sig slipar han sitt svärd, sin båge spänner han och gör den redo.
[14] Han gör i ordning sina dödande vapen, sina pilar gör han brinnande.
[15] Se, han avlar ondska, han går havande med olycka, han föder lögn.
[16] Han gräver en grop och gör den djup, men han faller själv i den grav han gräver.
[17] Den olycka han tänkt ut vänder tillbaka över hans huvud, på hans egen hjässa kommer hans ondska.
[18] Jag vill tacka HERREN för hans rättfärdighet och lovsjunga HERRENS, den Högstes, namn.