[1] Varför rasar hednafolken, varför tänker folken fåfängliga tankar?
[2] Jordens kungar reser sig och furstarna rådslår med varandra mot HERREN och hans Smorde:
[3] ”Låt oss slita sönder deras band och kasta av oss repen.”
[4] Han som bor i himlen ler, Herren gör narr av dem.
[5] Han talar till dem i vrede, i glödande harm förskräcker han dem:
[6] ”Det är jag som har insatt min konung på Sion, mitt heliga berg.”
[7] Jag vill kungöra HERRENS beslut. Han sade till mig: ”Du är min son, jag har i dag fött dig.
[8] Begär av mig, så skall jag ge dig hednafolken till arvedel och hela jorden till egendom.
[9] Du skall krossa dem med järnspira, slå sönder dem som lerkrukor.”
[10] Handla nu vist, ni kungar, låt varna er, ni domare på jorden!
[11] Tjäna HERREN med fruktan och gläd er med bävan!
[12] Ge Sonen hyllningskyss, så att han ej blir vred och ni går under på er väg, ty snart kan hans vrede upptändas. Saliga är alla som flyr till honom.